Komplimanger...

Komplimanger är gratis att ge och glädjande att ta emot.
- Linnéa Enock

En komplimang är verbalt solsken.
- Okänd?

Alltför ofta underskattar vi kraften i en beröring, ett leende, ett vänligt ord, ett lyssnade öra, en ärlig komplimang, eller bara den minsta antydan till intresse, vilket allt kan förändra ett liv.
- Okänd?

Varför är vi så "strama" här? Varför ger man inte andra personer fler komplimanger? Det kan ju göra att den personens dag blir mycket bättre. Sina vänner ger man ju komplimanger...men de personer som man inte känner då? Om man tycker att någon är väldigt fin i håret, varför går man inte fram och säger det? Nä..istället är vi tysta och bara tänker tanken...vi vill ju inte tränga oss på... Eller? Idag kom det fram en gammal man till mig och sa: - Förlåt mig men jag måste bara få säga... Bli inte arg eller rädd nu, jag är inte full, men jag måste bara få säga att du är så vacker och har så vackra ögon... Hade jag varit yngre...ja, du är verkligen vacker! Och grejen var att jag idag bara kände mig ful...och så kommer det fram en människa och värmer en så...det känns.:) En annan gång var det en kvinna som kom fram och sa: - Åh, du är så himla söt och du har så fin kropp. Någon har också kommit fram och sagt: - Vilket vackert hår du har! Jag menar...man blir ju såå glad, det värmer så i hjärtat! Det spelar ingen roll vem som säger det. Men varför gör man inte detta själv oftare? Är det så farligt att gå fram till någon och säga: - Vilken fin klänning du har! Eller vad som helst... Det värmer ju så för den som får höra det.:D

Kram!