I fredags så var jag på medarbetarsamtal hos rektorn. Jag tänkte att han nu måste ha ett svar på hur det blir till våren eftersom det inte är någon som sitter på "min tjänst" och ja...han tog upp det. Skönt att slippa vara den som tjatar igen.:) Han berättade att han tyckte att jag gjorde ett bra jobb och att han tyckte att det fungerade bra med allt och att han var väldigt nöjd med mig och ville ha mig kvar. Berättade även att mina arbetskollegor ville ha mig kvar och att de tyckte så bra om mig. Hur bra kändes inte det? Jo, kanon! Så jag forsätter mitt jobb fram till juni...jag får alltså ett förlängt vik så istället för att få gå nu i december så blir det i juni. Känns urbra! Då kan jag få a-kassa sedan också...hade jag fått gå nu hade jag fått 0kr... 80% på 75% (som a-kassan ger då) är inte så mycket men skapligt mer än vad det hade blivit med 0kr varje månad! Så nu kan jag vara lugn i ett halvår till men sedan blir det nog till att hitta jobb igen... Frågade om det skulle kunna bli en tillsvidare tjänst i slutändan... Tyvärr verkade det dock mörkt... Eventuellt så ska en skola i Älvdalen läggas ner vilket betyder att den personalen ska pytsas ut och ja...först in först ut... Och blir det inte så så är det iaf stor chans att man inte blir kvar för eventuellt ska en tjänst på min arbetsplats bort eftersom det är lite barn just nu så det blir 3-4 och 5-6 och sådär och lika där...först in först ut... Men jag har inte gett upp hoppet än...kanske kan det bli något iaf....om man har enorm tur... Annars hittar jag mig nog något annat.:) Får ju ett års grym erfarenhet med mig i bagaget som förhoppningsvis ger tur i sökandet på något nytt!!:D
Mys framför tv:n med Svensson Svensson.;P
Kom dit och träffade hon som skulle behandla mig, hur go och trevlig som helst var hon. Nummer ett hon gjorde var att känna puls och titta på tungan…du grubblar mycket? Ja…sa jag…en hel del… Först fick jag en helkroppsmassage, tuina (kinesisk massage), det var hur skönt som helst. Sedan började hon med zonterapi och akupressur. Det var då tårarna kom och de gick inte att hejda heller…så där låg jag i en timme medan tårarna bara rann… Hon tryckte på de olika punkterna och så och berättade lite. Man känner när det känns mer och då är det något som ”berättar” något. Som exempel så tryckte hon på ett ställe som kändes rejält och det sa jag, ja, sa hon, har du mens? Ja…sa jag… Ett annat ställe det verkligen kändes på var enligt henne högerarmen så hon undrade om jag hade brutit den eller något sådant någon gång. Nej, sa jag, aldrig… MEN när jag kom hem till mig så slog det mig att jag fick den ur led när jag var liten…så där hade hon också rätt… Vi gick vidare och punkten för nacken gjorde ont… Hon undrade om jag hade varit med om någon bilolycka eller liknande så att nacken fått sig en knyck men det hade jag ju inte… Däremot sa jag, att jag en gång, pinsamt nog, gått in i en lift som kom i en väldig svart så jag svingades bak och slog i huvud, tuppade av och fick mig en hjärnskakning… Så där fick väl sig nacken en kyss. När hon sa nacken så tänkte jag på att jag faktiskt brukar känna av den då och då… Hon sa även att jag var i chock… Hon bad mig gå tillbaka till händelsen och berätta hur det gick till och vad jag kände när jag tänkte på det samtidigt som hon var på punkterna och for. Jag sa att jag inte tyckte att det var obehagligt, det enda jag kunde göra åt det var bara att skratta… Så sa hon, hur känns det i magen när du berättar om det här? Från ingenstans hade jag fått en klump i magen…vilket jag berättade. Ja, sa hon, även om det inte var obehagligt för dig så var det en chock för din kropp vilket sitter kvar. Samtidigt som hon tryckte på punkterna så sa hon att jag skulle säga ”Jag förlåter mig själv, tar bort den känslan, förlåter liften.” Öh….tänkte jag…ska jag säga det? Men jag gjorde som hon sa och upprepade det…och vad hände? Klumpen i magen var borta! Hon fortsatte trycka på punkter under hela behandlingen. Sedan sa hon, hur känns det i halsen nu? Ja, sa jag, det är som en stor klump i som försöker ta sig ut men det går inte… Ja, sa hon, du är väldigt tyst av dig…du lider på insidan, du ger aldrig uttryck utåt för hur du mår utan lider i din tysthet…. Där kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Allt hon sa, det prickade så rätt, precis så som det är… Jag berättar inte…tror inte att det finns någon som vet hur dåligt jag kan må förutom Tommy och min familj… Det är inte för att jag inte vill berätta, inte för att stänga någon ute… Det är för att det är så tungt och jobbigt så jag vill inte belasta någon med det, jag vill inte tynga ner någon annan med detta och därför håller jag det för mig själv. Kanske även för att skydda mig själv…om jag inte ger uttryck för hur det är så kanske jag kan förtränga lite av smärtan. Kan säga att jag mår dåligt men det jag säger är nog bara 10% av hur det verkligen är… Hon fortsatte iaf och sa att jag skulle säga ”Jag förlåter mig själv, släpper det” Vad tror ni händer? Jo…klumpen i halsen var som bortblåst, det var helt otroligt… Sedan sa hon att jag hade mycket ilska…jag var arg och det hade jag stängt inom mig… Jag var arg för att jag hade drabbats av så mycket, jag fick lov att ta mig igenom detta och att det aldrig fanns något slut utan att jag fick kämpa om och om igen Har du känt så? Ja, fick jag på någon sätt fram genom snyftningar och snörvel, det är precis så som jag har känt… Har du varit arg på dina föräldrar för att du är sjuk, att det är deras fel? Jag är inte arg på dem nu för allt som jag fått ta men när jag var yngre kunde jag känna lite så… Tårarna börjar tokspruta för det är ju sant, jag har känt mig arg för att de förde det vidare till mig trots att jag vet att det inte är deras fel. Men jag fick lov att ha någon att ta ut den ilskan på, att jag fått det jobbigt… Och vilket dåligt samvete jag fick när hon sa mina tankar… Jag känner inte så längre men i tonåren när allt var jobbigt, visst lade jag över det på dem ibland… Det var väl bara för att kunna hantera det, för att orka… Hon bad mig säga ”Jag förlåter mig själv, släpper det, jag förlåter mina föräldrar.” Sedan gick hon vidare och sa att jag bar på en stor sorg som jag inte kunnat släppa, och sorg gav ofta uttryck som eksem… Jag visste precis…och tårarna sprutade ännu mer… Orkar du fortsätta frågade hon… Efter att ha funderat och tagit sats för att få fram ett ord så sa jag ”ja”… Berätta sade hon… När mormor gick bort svarade jag… Hon stod dig nära sa hon… Ja, sa jag… Var du ofta där när du var liten? Ja, sa jag… Gick hon bort hastigt? Nja, sa jag…hon fick cancer och låg sjuk under en sommar innan hon gick bort… Du är ledsen för att hon lämnade dig sa hon… Säg ”Jag förlåter mig själv, släpper det… Jag förlåter min mormor för att hon lämnade mig kroppsligt…” Och jag sade efter henne… Sedan sa hon, jag vill att du ska säga kroppsligt för hon har inte lämnat dig helt… Hon lämnade dig kroppsligt men hon försvann aldrig från dig helt…hon finns fortfarande hos dig… Kan du känna att hon är hos dig ibland? Jag vet inte sa jag…ibland känns det ju som att man har någon hos sig och den jag tänker på då är hon… Ja, sa hon, hennes energi finns omkring dig… När du blundar och ser din mormor framför dig nu, hur ser hon ur då? Jag sa…hon är glad… Tårarna rann och rann och hon sa att det var bra, det ska ut sade hon. Du kommer säkert att vara ganska ledsen idag och få gråtattacker och till och med bli arg, men det är bra, det ska ut! Hon avslutade med att ge mig en ansiktsmassage och sedan fick jag ligga och vila en liten stund. Fick även dra två kort på slutet som skulle berätta hur man kände för tillfället. Hon sa att de brukade stämma ganska bra med hur man kände sig…och visst gjorde det de. Jag visste att det var stor risk att man skulle börja grina för att allt kommer fram men att det skulle ta såhär hårt på en hade jag ingen aning om… Och så rätt hon hade om allting utan att veta…bara hur hon satt ord på mina tankar… Det var jobbigt men det var skönt… Jag var helt slut efter detta…men jag har ALDRIG känt mig så lugn och avslappnad som jag gjorde då, det var en så skön känsla… Och visst hade hon rätt om att jag skulle vara ledsen under dagen. Hade X-antal gråtattacker under dagen. Åkte till mamma på jobbet direkt efter för att berätta hur det gick så där satt vi och grät tillsammans. Kommer inte ihåg något av hur jag tog mig hem, jag tårarna bara rann, kommer bara ihåg två saker jag åkte förbi. Sedan berättade jag för Tommy och jag grät…och han var underbar och lyssnade som vanligt… Och nu när jag skriver det här rinner tårarna igen… Har en ny inbokad tid om två veckor. Hoppas att detta ska hjälpa min kropp att läka…hur som helst så var det ändå värt det för var så skönt att bara släppa allt…
Tänk att jag har börjat skriva här så mycket…trodde inte att jag skulle det. Vet inte ens om det är någon som är här och läser bloggen men det har blivit ett ”skriva av sig ställe” för mig…och vad skönt det är att göra så ibland, även de dagar då man bara har legat på soffan…:)
Kram
Kärlek är det enda som blir större när man slösar med det.
Ricarda Huch
Fixar tårtorna...
Spindelnät av chokladsås...
Igår och idag har det varit jobbdag utan eleverna... Igår var det mycket om likabehandling och idag har det varit eget arbete. Jag och S har hållt på och letat och beställt massa saker till bilden. Så nu ska vi då ha saker att fixa julpyssel med i jul.:) Ska bli jätteroligt! Och kul att ha bild nu när vi förhoppningsvis får lite mer att jobba med... Och så har vi försökt fixa ett luciaprogram. Så nu har "ledigheten" börjat...ska bli så skönt!! Har en hel del att göra i veckan med planering ändå men så skönt att kunna ta lite sovmorgon och kanske åka en sväng någonstans och ha det lite bra.:D
Kladdkakorna och råttorna och spindlarna av marsipan. Glömde tyvärr att ta en bild när spindlarna satt i nätet på kakorna och mössen vid spöket men det blev jättebra.:)
Har även kommit fram till att jag verkligen inte vill sluta när mitt vik går ut i jul…blir ledsen när jag tänker på det. Nog för att man kommer hem och svär mycket och är helt slut men jag trivs så himla bra, både med personal och elever… Allt har fungerat så bra, tänk att jag kunde fixa detta så bra! Mina arbetskamrater säger att de hoppas så mycket på att jag ska få vara kvar, att de inte kan tänka sig någon annan… Och eleverna….de är ju så söta… I måndags fick jag fått lov att berätta för dem att de kanske får en annan lärare efter jul….och då fick jag en masa kommentarer…
- Jag vill ha dig fyran, femman, sexan, sjuan, ja ända upp till nian!
- Nä, får vi en ny fröken så kommer vi att vägra jobb tills vi får tillbaka dig igen!
- Visst är Linn och Lars de bästa lärarna som vi har haft!!
Det värmer så himla mycket i hjärtat när de säger så där och när de man jobbar med flera gånger har sagt att de vill ha mig kvar. Nu känner jag att jag kan det här, jag måste ha fixat saker och ting rätt även om jag var osäker på om jag gjorde rätt...men det känns som att jag verkligen har kommit in i allt, det är så roligt, speciellt att planera och hålla på med so:n och vikingatiden…och bilden…och allt…:) Och vad man har växt som människa med möten hit och dit och kontakt med föräldrar med mera…
Fick goa kramar och tack idag innan de gick hem… Usch och fy…jag vill inte sluta!! Men tyvärr så vet jag att det nog kommer bli så… Jag vet att det är en annan i kommunen som har företräde till tjänsten…och som nog redan sitter på den…:( Men jag får försöka vara glad över att jag fick en så bra start…det är ju inte alla som får det, så det är verkligen värdefullt!
Spindel och pumpa.
"Svamp och mallduttning":)
Placeringskort.
Fladdermus.
Fladdermus som inbjudningskort.
Bilder med silkespapper att sätta upp på fönster.
Så här fint blir det när man sätter upp silkesbilderna på fönster. Det blir ett jättefint ljus när det lyser på dem och de ser jättefina ut!
Har äntligen hittat en vitbetsad byrå till sovrummet också. Blev riktigt bra! Så nu börjar det ta sig. Ska bara ha nytt överkast, lite nya kuddar och mattor….sedan blir de ännu bättre.:)
Imorgon så ska jag äta frukost på kaffestugan med några från jobbet… Dricka lite te och bara prata. Ska bli så mysigt. Tommy är ju borta på match och kommer inte hem förrän imorgon kväll så det blir fint med lite sällskap.:) På kvällen så är det släktmiddag…bara att stå ut.;)*hihi* På fredag…då blir det Lostmaraton med säsong tre för mig och älskling!:D Sötnos var iväg och köpte den i eftermiddags… Vi lär väl bli sittande framför tv:n hela dagen.;P
Nu har HM öppnat här hos oss i lilla Mora, skapligt bra! Inte urstort, men lagom.:) Var in och kikade en snabbis idag… Den enda affären som fattas här nu är Gina Tricot…:D Men om HM kommer så kanske de kommer också…jag hoppas!:D
Ikväll blir det tv för mig…och antagligen somna i soffan eftersom inte älskling är hemma och kan väcka mig och få mig att byta över till sängen. Men soffan är skön den med.:)
Ha en bra helg!
Kram!
