Ju mer jag pratar med er desto mer saknar jag er... Tack vare er fick jag en rolig avslutning på lärarstudierna...:) Vi samsades om säng, sov middag, kom på att vi skulle äta våfflor kl tio på kvällen, spelade spel och alla var som tokiga, sänglakanen skulle ligga perfekt, kåv och mos, såg våra bästa år, pratade, skrattade, grät, skrattade igen...och så mycket, mycket mer... Saknar den tiden och allt det roliga. Så synd att man inte bor närmare varandra eller att det är enklare att ta sig hit och dit...men desto roligare när vi ses...:) Men hur långt borta ni än är så vet jag att ni alltid finns där.:) Tack för att ni finns!:)
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar